Ungefär som på bilden, det är vad jag känner just nu. Lite otymplig, intryckt i ett för litet utrymme. Men det finns hopp! Igår var jag på gymet och körde 25 min intervalllöpning, vilket var en riktigt pulshöjare. Innan dess var jag på ett combatpass i lördags och dog ett par tiotal gånger. Konditionen är inte vad den en gång har varit. Har insett att det är just konditionen som är den värsta delen. Styrkan är inga problem, det sitter liksom i kroppen, i musklerna. Jag är stark! Vilket är skönt att i alla fall vara säker på ett område. Men konditionen är en sten som är svår att lyfta (hö hö hö). Det är bara att bita i det sura äpplet och göra det som göras skall, tills det blir bättre.
Förresten, det är nu officiellt att en av världens hunkigaste och talangfulla kommer till Sverige i maj, I WILL BE THERE!!!!