att bli mamma-jobba som lärare-och allt däremellan.
Jenny såklart
Add Comment Vecka 26. Bebisen sägs väga runt ett kilo och vara lika lång som en skollinjal. Sparkarna avlöser varandra, ibland är det bara små puffar och ibland kommer det en riktig karatespark som får hela mig att hoppa till. Vem är du där inne? Jobbet har satt igång också. 3 veckor avverkade på denna termin. Eleverna och vi har börjat följa schemat och det är alltid lika spännande i början för att se om man hamnar rätt eller inte :)) Skall ta mig till kommersen idag med Tilde för att hälsa på Suss och hennes syster. Kanske kan man göra ett och annat fynd till bebisen. Det sägs att allt faller på plats. Eller faller omkull. Att livet aldrig blir detsamma. Att friheten "tar slut". Att det är nu livet verkligen börjar. Svaren är många och varierande. Allt jag och min älskade sambo vet är att vi två kommer att bli tre. Vi har en liten knodd som växer och gror inne i min mage och som redan buffar och gör sig uppmärksammad att "Nu är jag snart här!" Vi skall bli föräldrar! Fantastiskt. Skrämmande. Omkullkastande. Livsavgörande. Underbart. Pirrigt. Nervöst. Förväntansfullt. Och så mycket kärlek. Vem är denna lilla knodd som finns där inne. Vad för slags människa kommer du att bli? Det är fascinerande att man redan nu börjar fundera på vad man vill lära denna lilla varelse, vad som är viktigt att kunna när man skall förberedas inför den stora världen. Vi väntar med spänning och gör så gott vi kan för att förbereda din ankomst. Vi ses i december (eller kanske lite tidigare ;) ). Jag har bestämt mig för att dra ner på kaffet. REJÄLT! Jag har i många år nu varit en riktig hejjare och ett stort fan av denna brunsvarta energikälla som har satt guldkant på min mornar, förmiddagar, luncher, middagar... ja ni fattar. När jag började runt 18-19 eskalerade det väldigt fort och blev snabbt 1/2 till 1 liter om dagen emellanåt. Inte så himla hälsosamt, och inte så kul de dagar jag inte fick i mig denna dos. Redan då drog jag ner det till 1-3 koppar per dag. Men nu känner jag att jag nog vill se om det blir någon skillnad om jag inte gör det till en daglig rutin, kan jag klara mig på det och hitta egen energi? Hittills känner jag mig lite såhär!! Önska mig lycka till! Att det regnar och blåser ute gör mig verkligen atomisk av glädje och energi! Om ni som jag ibland inte hakar på en trend utan sakta men säkert fastnar för den, så föreslår jag att ni gör detsamma med Pinterest. Man kan sitta i timmar och förundras, inspireras om mycket mycket mer. Här nedan ser ni lite av det jag har fastnat för. Enligt mig finns det en slags klänningsmodell som slår alla andra. Den kan varieras i mängder men grunden är som gjord för succé! Och den passar alla! Länge leve 1950 tals klänningen! Lördag. Jag befinner mig i Helsingborg. Mannen jobbar. Jag tänkte jag skulle hålla mig inne hela dagen men kaffebegäret och därmed den annalkande migränen av dess frånvaro gjorde sig påmind. Placerar mig på ett kafé och låter kaffet fylla min energilösa kropp med sitt svarta likt en synd... Ett wannabe-hipster-par sitter vid bordet bredvid. Alltså bönner med alldeles för väl uttänkta kläder men som lyser med sin falskhet så fort munnen öppnas. Killen nyser i sin armhåla och lyckas göra ett ljud som låter oförskämt likt en högljudd brakare. Jag är fortfarande trött å försöker att inte skratta. Rakt ut. Verkligen FÖRSÖKER. Tänk om jag kunde få lite bättre pli på mitt bloggande så kanske man kunde bli en sådan där rik "feminist" som Blondinbella eller den där andra Kissie! Det är så roligt att läsa dessa intriger som försigår mellan bloggarna och resten av feministsamhället. När någon framgångsrik kvinna/tjej uttalar sig om att hon inte är feminist blir resten av kultureliten upprörda för att hon inte förstår att anledningen till att hon är så framgångsrik är otaliga mängder feminister som har kämpat för att vi skall vara där vi är idag. Men jag kan inte låta bli att vrida och vända lite på det här. Varför sidorna reagerar som de gör. Vi börjar med "feministerna", de som blir upprörda när andra unga tjejer idag inte vill kalla sig just feminister för de förstår inte begreppets innebörd. De som växer upp i Sverige idag och har all möjlighet att utvecklas och göra vad de vill med sina liv. Saker som sämre löner, sämre villkor, sexuella trakasserier på jobb och i skola utan konsekvenser, det är idag inte en stor fråga för dem därför att de tjejer som växer upp idag ser det som en självklarhet att de skall ha samma lön, samma villkor och om något gubbslem tafsar eller kallar dem för sina hoes, så kommer de bli straffade. Det är inget problem. Det är en självklarhet. Sen finns det kvinnorna och tjejerna som har läst sin historia och som är medveten om att den självklarheten som finns på många håll i Sverige (inte överallt, det vet jag med) den är resultatet av ständig kamp och ifrågasättning av just patriarkata strukturer. Vems fel är det då att de tjejer och kvinnor som idag når framgång inte vill befrämja sig med feminismen? Ja, den frågan är ju alltid kluven. En del vill skylla på samhället (skolan?) en del vill skylla på media (aftonbladet? expressen?) och en del säger att det handlar om eget ansvar. Men hur många kan med handen på hjärtat säga att de fick lära sig om feminism i skolan, eller har fått en ärlig bild av media? För det mesta kanske det handlar om eget ansvar och då är det inte så svårt att förstå att en ung tjej kan göra uttalanden som "feminister är ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för" - för det är oftast den bilden som man först kommer i kontakt med eftersom vi inte pratar om det hemma eller i skolan. Många har kritiserat Belinda Olsson för hennes program om just den svenska feminismen. Att hon bara fokuserade på det extrema att hon ifrågasatte vissa deltagares val med att ställa konstiga frågor och "göra sig löjlig" över dem. Jag älskade det! En vanlig människas tankar om det vi idag kallar för feminism. För om vi ser till vilken svenssson som helst, när vi hör ordet feminism i olika debatter så är det oftast kring frågor som hen, könsneutralitet, manshat, kvinnohat osv. Det ÄR det extrema, för det är det som media väljer att lägga fram och för att det är det som människor i största allmänhet väljer att läsa eller lyssna till, DET EXTREMA. Så jag vill nog påstå att vi är nog ganska ansvariga allihop för att en viss typ av genre inom feminism får mer fokus än andra, då det är vi som väljer att läsa det som media visar upp. Och på så sätt tycker jag att likaväl som feminister får bli upprörda för att den unga kvinnan idag inte förstår sitt arv, så skall de också börja fundera på varför de tänker och agerar som de gör kring dessa frågor. Vi är alla lika ansvariga, och vi kan alla bli bättre. Ja då är det alltså sista helgen på året 2013. Tänk va fort det här året har gått! Jag har svårt att greppa vad som egentligen har hänt. Samtidigt som jag kommer ihåg massa saker som både man har gjort och saker som har drabbat än, så känna det som att inget har hänt. Jag kommer ihåg väldigt tydligt vad som hände för precis ett år sedan, december 2012, men det skulle lika gärna kunna ha varit för 2 veckor sedan. Så denna sista helg är jag i hbg. Mannen jobbar och jag springer och kollar in rean här i stan. Både botten och toppen. Twilfits rea satt fint. Där får du ju annars för samma pris en artikel, idag fick jag tre! Katjing! Och en frulle på Ebbas fik är ju en annan femma! Älskar det stället, har ni möjlighet eller vägarna förbi åk dit! |